Tre riktigt saxiga låtar

Vi behöver mer saxofoner i dagens populärmusik. Som tur är erbjuder historien oss flera godbitar. Här kommer tre av dem. Är du själv biten av saxofonen som instrument så finns både instrument och expertis hos DanGuitar i danska Grenå.

Gerry Rafferty – ”Baker Street”
Efter att bandet Stealers Wheel bröt upp spenderade sångaren och gitarristen Gerry Rafferty mycket tid med att pendla från sitt hem i Skottland fram och tillbaka till London. Anledningen var det juridiska efterspelet rörande bandets skivkontrakt. 
I London sov Rafferty ofta över hos sin kompis på Baker Street, vilket även blev namnet på den låt som inspirerades av denna alkoholdimmiga och ekonomiskt svåra period i Raffertys liv.
Låtens episka saxofonriff är signerat Raphael Ravenscroft, som själv påstår att han även skrev detta parti. 
Efteråt visade det sig att Ravenscrofts saxofon faktiskt var ostämd, men det fanns inte någon möjlighet att korrigera misstaget.
Men vem vet, kanske är det just därför det låter så episkt?

Morphine – ”Potion”
Lika mycket mardröm som hypnotiskt mantra. Det är omöjligt att beskriva ”Potions” maniska huvudriff med något annat ord. Ja kanske även som maniskt.
På något sätt låter barytonsaxen, basen och trummorna som ett synkat instrument, vilket bara förstärker den besatta känslan i huvudriffet. Naturligtvis spelar Mark Sandmans röst och text sin roll också i att understryka detta. 
Plötsligt drar de undan ljudmattan för oss, och Sandman börjar mässa: ”Give me a potion to make me love you, Give me a potion to make me care, Give me a potion to make me love you, Make it a double, Make it a double.”

Bruce Springsteen – ”Born to Run”
Jo, ett rätt uttjatat alternativ – men därför också givet. Faktum är dock att Clarence Clemons saxofonspel främst är framträdande i det smått galna solot, även om saxofonen förstås förekommer i bakgrunden genom låten.
Men med tanke på vilken låt vi snackar om så förtjänar ”Born to Run” att vara med på denna lista.